Gymnasietid

När de första bevisen på att våren är på väg och de första sommardagarna närmar sig blir jag alltid påmind om min gymnasietid. Snart kommer alla frigjorda studenter springa runt och tjuta på gatorna och vifta runt med deras studentskyltar och vissla som galningar. Själv var jag inte någon av de jobbiga ungdomarna utan satt snällt och samtalade med lärarna en sista gång. Tackade för den här tiden och för allt som de hade lärt mig under åren. Jag hade inget intresse av att dricka mig stupfull och knulla runt med tjejerna i klassen för jag var stensäker på att jag då skulle köpa mig en säker biljett ner till helvetet om jag deltog i dessa synder. Ur vissa perspektiv var därför min student kanske inte särskilt minnesvärd. Jag hade varken studentskylt eller studentmössa, och det jag minns starkast från den dagen var min djupa besvikelse över att inte spendera examensdagen inne i kyrkan, i Guds hus.

Redan då var kristendomen på väg ut ur läroplanen och ingenting som ansågs som ”viktigt” längre. Hela Sveriges ungdomar hade och har blivit syndare och kommer alla att hamna i helvetet en vacker dag så som de håller på. De flesta av dem har säkerligen endast konfirmerat sig för att få presenter och pengar från tjocka släkten och inte ett dugg för att tas emot av Jesus öppna och förlåtande armar. De är för svaga för synden; den här världen som är fylld av synd.

“Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.”

Romarbrevet 12 och vers 2

Tacka vet jag förr då kristendomen och Gud var en central del av samhället och framför allt av undervisningen och skolan. Om jag skulle få leva om mitt liv under en annan tid skulle det vara för hundra eller hundrafemtio år sedan när det var en synd att inte gå i kyrkan varje söndag och kristendomen var en väsentlig del av skolan. Då var det morgonpsalmer, morgonböner, bordsböner och katekesundervisning. Examensproven gick ut på att citera och berätta om historier om Bibeln och budorden och att störa friden nere i samhället med tjut och sprit var det inte snack om. Nog hade det varit bra om jag hade fått leva under frommare tider, men jag vet att Gud har gett mig detta liv i denna tid av en anledning och den anledningen tänker jag vara tacksam för och inte gräma mig för det jag inte fått. En del av mig kanske önskar att jag ändå släppt lös lite under min studentdag med studentskylt och studentmössa åtminstone, ha något konkret minne av denna dag som för så många är den bästa dagen i deras icketroende liv. Det kanske hade haft sentimentalt värde idag. Men vad ska man samla på en massa skräp för? Bättre att ha sina vägar fria från ångest och sentimentalitet för att kunna mottag den väg som Gud och Jesus har utstakat för oss!

“Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.”
Ordspråksboken 3:6

Tro – Mycket större än bara religion

Vad tror du på?

Att fråga en människa om deras tro, är nästan alltid något som leder till en diskussion om religion. Här finns Gud, Muhammed, Buddha och Krishna. Alla har de anhängare. Sedan finns det ateister, som säger sig inte tro på någonting. Nu är det dock så att alla tror på något. Det kan vara allt från dig själv, till att du använder dig av hälsokost du litar på. Med andra ord kommer det inte att finnas några ateister när det kommer till tro, utan dessa finns enbart när det gäller religion. Som du säkert förstår är det mycket enklare för alla människor att se till vad de tror på i det verkliga livet, och inte bara prata om gudar. Faktum är ju att det egentligen inte finns några riktiga bevis på att det någonsin funnits gudar. Min egen tro är naturligtvis att de har funnits, och att de fortfarande finns. Detta gör då att jag även har valt den religiösa vägen i livet. Dock inser jag mycket väl, att det är mera viktigt och verkligt med att tro på saker i det vardagliga livet. Det handlar ju trots allt om att leva i nuet.

Att tro på naturkost

Att du ska äta en näringsrik och riktig kost är något som alla känner till. Dock är det väldigt få som förlikar sig med detta faktum. Är det då för att de inte tror på det, eller faller de bara för frestelsen av tårta, ostbågar och det feta fläsket? Naturligtvis faller de för frestelsen. Det är ju också vad den religiösa tron säger om de som tillfälligt eller för evigt faller ifrån den rätta vägen. Det kan dock vara så att det är ännu viktigare för alla de som faller för frestelser att lita på de effektiva hälsokostpreparat som finns. Något som det idag talas mycket om är CBD-olja, vilket utvinns av industrihampa. Nä, det är inte samma som att röka på. Här har jag själv testat detta i tre månader för mina leder. Helt enkelt har jag fått en bättre rörlighet, samt att jag även känner mig mindre trött. I och med det har jag funnit något att tro på i det dagliga livet.

Att finna det du tror på

Det finns alltid något som alla människor tror på. Det bästa av allt är naturligtvis om svaret blir att du tror på dig själv. Inte för att du nu ska ha någon form av hybris, utan enbart att du ska ha ett bra självförtroende. Jag tror i grund och botten på att en person som inte tror på sig själv, har total avsaknad av självförtroende. Ja, de kan helt enkelt inte tro på något annat heller. Här blir livet mera som att de inte kan lita på något eller någon. Det finns många olika anledningar till att detta kan ske i livet. Jag själv var i en djup svacka, där jag efter hand byggde upp mitt självförtroende med hjälp av tron och kraften från Gud. Hade inte detta val funnits för mig, vet jag inte var jag hade varit idag.

Syftet med detta blogginlägg

Hela syftet med detta blogginlägg, är att förmedla tron på det egna jaget. Det behöver inte betyda att du måste bli religiös, utan du kan fritt välja vad du ska sätta din tillit till i livet. Det finns så många som gräver ned sig. En del för små saker, medan andra gör det för riktiga katastrofer i livet. Gör mig en tjänst, ta till dig denna information. Sitt inter där och gräv ned dig. Det finns hjälp. Du har de som bryr sig, och du måste sätta din tro i centrum, oavsett vad det är du väljer att tro på.

Påsken handlar inte om godis

Det är snart påsk igen och varje år ser jag bara mer och mer människor som behandlar denna fina kristna högtid som en chans att konsumera, frossa i godis och kunna lata sig hemma i soffan för att man är ledig för alla röda dagar. Sen när blev påsken en enda stor SYND? Det är bara högmod, lättja och frosseri för hela slanten här. Men jag ska säga er, påsken handlar så mycket mer om bara godis, och det är faktiskt den kristna kyrkans största högtid och inte julen. Det var ju faktiskt då som Jesus besegrade döden! Låt oss gå igenom vad påsken faktiskt handlar om:

Alla tror att påsken inleds på skärtorsdagen, för det är det som samhället får oss att tro nu för tiden. Det är då som alla ungar går runt och är utklädda som påskkärringar och försöker lura dig på påskgodis i utbyte mot en ful teckning som de har ritat i skolan. Men det är fel: påsken inleds faktiskt på påskdagen, för det är den dagens då Jesus uppstod och lurade döden, och det är då som en riktiga påskveckan börjar.

Det är alltså på påskdagen som Jesus vann över döden (undrar om de faktiskt spelade schack med varandra?), och uppstod till livet igen. Detta innebär att inte bara döden blev besegrad utan även ondskan. Att Jesus vann över döden är liksom själva grejen med hela kristna tron.

På annandag påsk börjar Jesus visa upp sig för lärjungarna, och de reagerar lite olika. Ja, hur skulle du reagera om din polare och frälsare som dött helt plötsligt skulle stå framför dig igen livs levande? Men det spelar egentligen ingen roll hur de reagerade, för faktumet kvarstår att Jesus kom till dem igen och där stannade han kvar också.

Ja, det var alltså lite om vad påsken faktiskt handlar om. Inte handlar det om någon hare som skiter chokladägg, inte! När vi ändå är inne på det så kan vi ju gå igenom också varför vi firar påsk också:

 

Påsken handlar ju om att Jesus dog och döden är ingenting som vi faktiskt gillar att fira. Så förr var långfredagen en formell och sorgsen dag, och inte en dag som man låg hemma på soffan och åt en massa påskgodis. Långfredagen skulle firas i stillhet utan att jobba, utan att köpa något, och utan att träffa vänner och annan familj än dem som man levde ihop med. Jag brukar faktiskt gå ner till kyrkogården där en del nära och kära som har gått bort under åren ligger och vilar, och lägger dit blommor eller sätter ner en gravlykta eller två. Är det en sorgsen dag så är det.

På påskdagen ska man så klart fira att Jesus vann i schackspelet med döden. Påsen börjar ju ganska hemskt ändå med att denne käre man blev sviken och korsvandringen och korsfästningen … Men inte ens döden kunde stå i vägen för Jesus och det goda vann över det onda! Så på påskdagen ska man fira kärleken och vara tillsammans med sina nära och kära. För såna som jag som har många nära och kära på kyrkogården blir det som sagt en vända ner dit med gravlyktor och blommor, men det är trevligt det också.

Jesus segrade inte över döden för att påsken skulle bli till en högtid för konsumtion, kycklingar och ägg. Nä, det har ni faktiskt fått om bakfoten. Gud vill att vi ska besöka hans hus under påsken, och det är precis det som jag gjorde också.

Så, glad påsk i efterskott kan man väl säga.

Bilden med arrangemanget av gravlyktor är från Ljustema.

Himmel och helvete

Vad ska man tro om livet efter detta. Himmel eller helvete? Vart hamnar man? En sak är klar att människan är större inuti än utanpå. Människans själ bor visserligen i den jordiska, dödliga kroppen – jordgubben – men hör hemma någon annanstans. Om man kultiverar själen. Det står i Bibeln att i tidens ände kommer “skördemannen” för att sålla agnet från vetet och skilja människorna åt. De som är andligt omogna, som försummat sin själv, som aldrig fascinerats av livet och de andliga frågorna – kommer att slockna. De har försummat sin andliga utveckling. Istället för att lära känna vägen, sanningen och livet så har de fokuserat på selfies, pattar och silikon. Vad spelar det då för roll vad som händer i livet efter detta? Om man inte ens bryr sig om det finns nått större än en själv. För såna människor är vandringen mellan födsel och grav är en enda egotripp. Sliter man spegel och kameran ur näven på dem så har de ingenting att komma med. Deras inre ekar tomt. Ytan är vad de slipar på. Sin fernissa, sin image. De är levande döda. När man inte fascinerats av livets stora frågor så har man ingenting i himmelriket att göra! I himmelriket fascineras man av Guds skaparkraft och kreativitet. Själviska människor funkar som djävulen. De fascineras inte av någon Gud. De fascineras bara av sig själva. de är narcissister. Som Satan. Jag brukar kalla djävulen för Egon. Det är vad det handlar om. Kan man inte se någon annan mening i livet än sig själv och är så egocentrerad så man glömmer allting annat – då har man aldrig levt. Stick och brinn Egon.

Jag och djävlar anamma

Det är ganska intressant egentligen hur det är med människor; de som är argast på Gud är de som tror att han inte finns!!! Människan är en besserwisser. Även om jag har läst Bibeln från pärm till pärm flera gånger så finns det alltid de som vet bättre än mig – och då spelar det ingen roll att de inte läst en enda bok sen de lämnat grundskolan – de vet bättre än mig i alla fall. Jag brukar säga, “Vad förvånade människor kommer att bli när de upptäcker att det FINNS ett helvete.” Jag vet – för jag har varit på väg dit ett par gånger. Jag har varit på väg att dö tre gånger. En gång var jag på väg upp till himmelen. En annan gång kom en demon och skulle slita med mig ner till helvetet. Och den tredje gången upptäckte jag att tiden inte finns. Det är sant. Vi är bara så efterblivna så vi tror att tiden finns. Men det är därför man kan kasta sitt värdelösa syndfulla liv på Kristi kors och låta honom ta all skit – därför att tiden finns inte! Alltså står Jesus där på korset och tar all världens synd på sig – NU.

Högmod – är en synd. Högmod är till exempel när man tror sig veta mer än vad jag vet om himmel, helvete, synd och Kristi kors. Vad jag berättar om min frälsning är inga fabler utan det ÄR min erfarenhet av frälsningen. Vad jag säger om himmelen och demonen och vägen ner till Satan – är inte heller några fabler eller rövarhistorier utan det är min erfarenhet; något jag vet därför att jag fått vara med om det. Jag VET vad jag talar om. Jag har sett demoner för helvete!!! Vill du gaffla med mig om det så kan du dra åt helvete! Eller förresten; du har i såna fall inget val. Högmodiga människor ska till helvetet. Denna tragiska slutstation kommer de att dela med fega människor vilket kanske upplevs som en aning förvånande. Jo – fega människor, d v s såna där rövslickare och lismande pajaser – ska också brinna för evigt där masken aldrig dör. Och lögnare kommer också att fara åt helvete. Jesus presenterade sig som “Vägen, Sanningen och Livet” Honom gillar jag. Där han är vill jag vara. Honom; han som kallade sig själv för “Sanningen” – korsfäste de, lögnarna. De fega, hycklande lögnarna korsfäste Guds son. Det värsta med dessa charmlösa individer var att de även hade lagt vantarna på religionen. De påstod sig alltså ha rätt att avrätta Guds son – eftersom de var religiösa.

Skaffa sig livserfarenhet

När jag blev troende fick jag tre hälsningar från Gud. När man får budskap från Gud så är det som att snappa upp tankar i sitt inre. Man hör inte en röst utan man tänker tankar som man förstår att de inte är ens egna. Så var det när jag precis hade blivit troende. Jag har fångar upp de där “tankefrekvenserna” ett fåtal gånger under mitt liv och det har varit vid väldigt speciella tillfällen – när jag behövt hjälp till exempel. Men första gången jag hörde Guds “röst” var alltså strax efter att jag blivit troende 1981. Då fick jag tre uppgifter från Gud; “Gå ut i världen och skaffa dig erfarenheter” var det första. “Rikast är den som är nöjd” var det andra han sa och det tredje var; “Om tusen människor säger till dig att du har fel så säg; det är ni som har fel men jag älskar er ändå”. Efter det gjorde jag som han sa; Gick ut i världen och skaffade mig erfarenhet av livet, världen och människorna.

Under hela mitt liv hade jag flyttat ofta. Mamma hade alltid gjort så, flyttat runt, så vid 15 års ålder hade jag flyttat 11 gånger och bytt klass fyra gånger. Sedan jag blivit utkastad hemifrån som 15-åring fortsatte jag att flacka runt. Jag hade liksom vant mig vid den livsstilen. Nu drog jag söderut; Jag skulle ju skaffa mig livserfarenhet. 1988 stack jag ner till Malmö för att gå en Dramautbildning vid Östra Grevie Folkhögskola. Det var häftiga tider. Jag hängde med anarkisterna på Vinterpalatset i Malmös hamnkvarter. Ständiga partyn och konserter. Och alkohol och droger. Innan jag stack ut i världen för att skaffa mig erfarenhet hade jag varit medlem i Ungdomens Nykterhetsförbund men nu hade jag kastat medlemskortet och skulle lära mig drogkulturen. Haschrökning var mest förekommande men jag testade även LSD och Amfetamin. Heroin var jag klok nog att undvika. Alkoholen flödade vart jag än kom i vårt avlånga land. Svenskarna är ett supande folk. Det har jag förstått på äldre dagar att svenskarna SUPER. Åtminstone gjorde de det på åttio- och nittiotalet och långt innan dess. Kanske de har fått lite bättre alkoholkultur under de senaste 20 åren men innan dess var svensken bedrövlig – och jag var inget undantag; min Gudstro till trots. Svenskarnas alkoholvanor var även vida kända. I Köpenhamn till exempel. På Tuborgflaskorna brukade det sitta små visdomsord på flaskorna och ett av dem löd; “Om ni träffar en Svensk – bär ner han till färjan.”

Så – erfarenheter fick jag gott om. Och anklagad för att ha “fel” blev jag hela tiden. Framförallt när jag vittnade om min Gudstro. Det var MINST tusen människor som hävdade att jag hade fel – men det struntade jag i. Jag hade hört änglarna sjunga – det räckte för mig.

Född på nytt

Strax efter att pappa sköt sig blev jag troende.

Fram till den dagen hade jag varit en riktig bråkstake. Busringde och tvingade småungar att bada nakna i lerpölar. Vid ett flertal tillfällen höll jag på att slå ihjäl min kumpan, hon jag oftast umgicks med under mina busstreck. Det var hon som blev troende först. Det här var en vårdag när hon kom och berättade för mig att hon hade blivit “frälst”. En sak som är bra med att vara totalt förvildad är att man ständigt är beredd på att testa nya saker och uppleva nya äventyr.l Så och denna dag. Hon hade blivit frälst och även om jag inte hade en aning om vad detta innebar så insåg jag omedelbart att; “DET – ska jag bli” Hon tig med sig mig till ett hyreshusområde i stadens utkanter den del av stan som på den tiden räknades som ett av stadens slumområden. Där i ett av höghusen bodde ett gammalt par som tillhörde Frälsningsarmén. Jag vet inte hur min kompis hade lyckats lära känna detta par men jag gjorde processen kort; hälsade och förklarade att jag ville bli frälst.

Jag fick läsa ett stycke ur Bibeln under tiden som kvinnan höll en hand på mitt huvud och bad för mig. Då skedde miraklet. Där och då blev jag född på nytt. Det låter jättekonstigt förstår jag men vad det innebär är att man får en ny ande. Man blir som ny på insidan. Jag blev omedelbart en ny människa. Jag såg världen för förta gången och i mitt hjärta hörde jag hur änglarna sjöng; “Välsigne vare han som kommer i Herrens namn, Hosianna i höjden”

En bibel hade jag hemma för såna hade Gideoniterna delat ut i skolan så den gick jag hem och läste. Jag var salig – verkligen. Inte långt därefter kom en av mina klasskompisar hem till mig, en mycket elak och bitter människa. Idag skulle jag nog ha gått omvägar om den där ocharmiga bitterfittan. Hursomhelst kom hon hem till mig där jag satt med min bibel. När hon kom in i mitt rum tittade jag glädjestrålande på henne och utbrast: “Jag har blivit frälst” – Du har blivit fnoskig! var bitterfittans respons. “Åh fan!” sa jag och med ett brak rasade jag ner på jorden igen. Så går det när man ska imponera på häxor och elakingar.

Självmord och frid

Min pappa tog livet av sig 1981. Jag hade aldrig levt med honom utan hade växt upp tillsammans med min mamma och min 11 år yngre syster som mamma skaffat tillsammans med en annan man. Jag hade träffat min pappa några gånger. Han hade visst en del problem med droger men det förstod jag först när jag blev äldre. Drogmissbruket var en av anledningarna till att han sköt sig. Jag träffade många drogmissbrukare efteråt som hade känt min pappa och med hjälp av deras historier och minnesbilder kunde jag plocka ihop en bild av min far. Pappa använde sig av många typer av droger och var inte beroende av någon speciell substans utan hade lika stora problem med alla. Troligtvis var inte drogerna det verkliga problemet egentligen utan drogerna tog troligtvis bara itu med roten till problemet. Med jämna mellanrum sprang han till stadens psykiatriska avdelning och krävde att få elchocker. Jag vet inte om det var sanningen om honom eller bara illasinnade rykten. Om det stämmer så led han av någon form av depressioner eller andra psykiska problem. Drogerna var väl bara ett sätt att döva problemen är min gissning.

Bara någon dag innan han sköt sig träffade jag honom. Jag var bara i tio-års åldern, Antar att det inte var någon slump att pappa dök upp utanför mammas bil den där dagen. Jag glömmer aldrig den där blicken han hade när han tittade på mig. Minns inte att ha sa någonting men ögonen glömmer jag aldrig. Han såg medlidande på mig precis som att han tänkte “Stackars dig som måste stanna kvar i denna jämmerdal” Då när han såg på mig så förstod jag ju inte vad blicken betydde men det kändes som att han hade medlidande med omvärlden. Blicken berättade också om att han själv bar på en inre frid. Senare förstod jag ju att han visste vad han gjorde och var fullt tillfreds med sitt beslut när han satte geväret mot tinningen och tryckte av.

Jag hade behövt honom här. Han svek mig.