När de första bevisen på att våren är på väg och de första sommardagarna närmar sig blir jag alltid påmind om min gymnasietid. Snart kommer alla frigjorda studenter springa runt och tjuta på gatorna och vifta runt med deras studentskyltar och vissla som galningar. Själv var jag inte någon av de jobbiga ungdomarna utan satt snällt och samtalade med lärarna en sista gång. Tackade för den här tiden och för allt som de hade lärt mig under åren. Jag hade inget intresse av att dricka mig stupfull och knulla runt med tjejerna i klassen för jag var stensäker på att jag då skulle köpa mig en säker biljett ner till helvetet om jag deltog i dessa synder. Ur vissa perspektiv var därför min student kanske inte särskilt minnesvärd. Jag hade varken studentskylt eller studentmössa, och det jag minns starkast från den dagen var min djupa besvikelse över att inte spendera examensdagen inne i kyrkan, i Guds hus.

Redan då var kristendomen på väg ut ur läroplanen och ingenting som ansågs som ”viktigt” längre. Hela Sveriges ungdomar hade och har blivit syndare och kommer alla att hamna i helvetet en vacker dag så som de håller på. De flesta av dem har säkerligen endast konfirmerat sig för att få presenter och pengar från tjocka släkten och inte ett dugg för att tas emot av Jesus öppna och förlåtande armar. De är för svaga för synden; den här världen som är fylld av synd.

“Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.”

Romarbrevet 12 och vers 2

Tacka vet jag förr då kristendomen och Gud var en central del av samhället och framför allt av undervisningen och skolan. Om jag skulle få leva om mitt liv under en annan tid skulle det vara för hundra eller hundrafemtio år sedan när det var en synd att inte gå i kyrkan varje söndag och kristendomen var en väsentlig del av skolan. Då var det morgonpsalmer, morgonböner, bordsböner och katekesundervisning. Examensproven gick ut på att citera och berätta om historier om Bibeln och budorden och att störa friden nere i samhället med tjut och sprit var det inte snack om. Nog hade det varit bra om jag hade fått leva under frommare tider, men jag vet att Gud har gett mig detta liv i denna tid av en anledning och den anledningen tänker jag vara tacksam för och inte gräma mig för det jag inte fått. En del av mig kanske önskar att jag ändå släppt lös lite under min studentdag med studentskylt och studentmössa åtminstone, ha något konkret minne av denna dag som för så många är den bästa dagen i deras icketroende liv. Det kanske hade haft sentimentalt värde idag. Men vad ska man samla på en massa skräp för? Bättre att ha sina vägar fria från ångest och sentimentalitet för att kunna mottag den väg som Gud och Jesus har utstakat för oss!

“Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.”
Ordspråksboken 3:6