Vad ska man tro om livet efter detta. Himmel eller helvete? Vart hamnar man? En sak är klar att människan är större inuti än utanpå. Människans själ bor visserligen i den jordiska, dödliga kroppen – jordgubben – men hör hemma någon annanstans. Om man kultiverar själen. Det står i Bibeln att i tidens ände kommer “skördemannen” för att sålla agnet från vetet och skilja människorna åt. De som är andligt omogna, som försummat sin själv, som aldrig fascinerats av livet och de andliga frågorna – kommer att slockna. De har försummat sin andliga utveckling. Istället för att lära känna vägen, sanningen och livet så har de fokuserat på selfies, pattar och silikon. Vad spelar det då för roll vad som händer i livet efter detta? Om man inte ens bryr sig om det finns nått större än en själv. För såna människor är vandringen mellan födsel och grav är en enda egotripp. Sliter man spegel och kameran ur näven på dem så har de ingenting att komma med. Deras inre ekar tomt. Ytan är vad de slipar på. Sin fernissa, sin image. De är levande döda. När man inte fascinerats av livets stora frågor så har man ingenting i himmelriket att göra! I himmelriket fascineras man av Guds skaparkraft och kreativitet. Själviska människor funkar som djävulen. De fascineras inte av någon Gud. De fascineras bara av sig själva. de är narcissister. Som Satan. Jag brukar kalla djävulen för Egon. Det är vad det handlar om. Kan man inte se någon annan mening i livet än sig själv och är så egocentrerad så man glömmer allting annat – då har man aldrig levt. Stick och brinn Egon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *