Min pappa tog livet av sig 1981. Jag hade aldrig levt med honom utan hade växt upp tillsammans med min mamma och min 11 år yngre syster som mamma skaffat tillsammans med en annan man. Jag hade träffat min pappa några gånger. Han hade visst en del problem med droger men det förstod jag först när jag blev äldre. Drogmissbruket var en av anledningarna till att han sköt sig. Jag träffade många drogmissbrukare efteråt som hade känt min pappa och med hjälp av deras historier och minnesbilder kunde jag plocka ihop en bild av min far. Pappa använde sig av många typer av droger och var inte beroende av någon speciell substans utan hade lika stora problem med alla. Troligtvis var inte drogerna det verkliga problemet egentligen utan drogerna tog troligtvis bara itu med roten till problemet. Med jämna mellanrum sprang han till stadens psykiatriska avdelning och krävde att få elchocker. Jag vet inte om det var sanningen om honom eller bara illasinnade rykten. Om det stämmer så led han av någon form av depressioner eller andra psykiska problem. Drogerna var väl bara ett sätt att döva problemen är min gissning.

Bara någon dag innan han sköt sig träffade jag honom. Jag var bara i tio-års åldern, Antar att det inte var någon slump att pappa dök upp utanför mammas bil den där dagen. Jag glömmer aldrig den där blicken han hade när han tittade på mig. Minns inte att ha sa någonting men ögonen glömmer jag aldrig. Han såg medlidande på mig precis som att han tänkte “Stackars dig som måste stanna kvar i denna jämmerdal” Då när han såg på mig så förstod jag ju inte vad blicken betydde men det kändes som att han hade medlidande med omvärlden. Blicken berättade också om att han själv bar på en inre frid. Senare förstod jag ju att han visste vad han gjorde och var fullt tillfreds med sitt beslut när han satte geväret mot tinningen och tryckte av.

Jag hade behövt honom här. Han svek mig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *